Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Låt oss fantisera om det hållbara samhället

Den senaste tidens nyheter och forskning om de pågående klimatförändringarna innehåller många fasansfulla framtidsscenarier. Själv hör jag till dem som utan problem kan föreställa sig hur livet skulle kunna te sig i en värld där klimat och väder inte lämpar sig för människor. Det är inga trevliga scener att somna till. Men. Fantasi kan också användas konstruktivt. Johan Rockström har sagt att det krävs visioner för att klara av omställningen till ett hållbart samhälle. Här kommer en.
Det är vår i luften. Om några veckor ska min dotter ta examen från grundskolan och det är mycket som behöver ordnas till dess. Idag ska vi beställa hennes kläder. Frukostgröten kallnar medan hon scrollar och scrollar bland olika tyger. Modellen har hon redan bestämt: en knälång klänning med tillhörande kavaj. Valet faller på ett blått tyg med små vita fyrkanter och skimrande lyster. Mycket elegant och tillverkat av återbrukade textilfibrer. Nu gäller det att beställa innan tyget tar slut. Hon räcker mi…
Nya inlägg

Sent ska syndaren vakna. Här är jag nu. Var är du?

Sent ska syndaren vakna. 

Här är jag nu.

Jag trodde att jag visste. Jag visste ingenting.

Visst kände jag till att klimatförändringarna är ett allvarligt hot mot mänskligheten. Jag hade gjort en del miljövänliga livsstilsval och betraktade mig själv som "upplyst". Det kändes bra. Samtidigt förlät jag ständigt mig själv för att jag fortsatte med andra vanor som inte är lika bra för miljön. Frekventa bilresor till sommarstugan. Inköp av nya kläder, inredning och leksaker - som jag hade kunnat avstå eller köpa begagnat, och så vidare.

Först nu – augusti 2018 – har jag greppat hur stor och akut faran med klimatförändringar är, hur mycket som redan har gått fel och hur mycket som måste ställas om – på väldigt kort tid. Först nu har jag - på riktigt - förstått att väldigt många, kanske de flesta, system, bekvämligheter och vanor som jag är van vid måste förändras eller avskaffas om vi ska ha en chans att begränsa uppvärmningen.

Vad som slutligen fick mig att ta in omfattningen…

Vi får ingen bättre väckarklocka än sommaren 2018

Kära medmänniska. Är du rädd? Jag är rädd. För tre månader sedan, i maj 2018, föddes vår dotter. I maj 2018 levde jag ännu med en återkommande vag oro för klimatförändringarna. De var något, visserligen mycket skrämmande, men avlägset. De hörde framtiden till. De skulle komma smygande, långsamt krypa sig närmare. De skulle kanske äga rum någon annanstans. Inte just precis här. Och definitivt inte nu! Trodde jag.

Redan i maj var det varmt. På BB gällde det att knipa ett bord i skuggan på balkongen vid matsalen. Att sitta med en nyfödd i det stekande solljuset var inte att tänka på. En vän påtalade redan då: det här är inte normalt, det här är klimatförändringar. Ändå ville jag inte förstå. Dessutom hade jag så mycket annat att tänka på. Ta hand om en liten bebis utan att försumma hennes storebror. Dricka mycket vatten, för amningens skull. Göra knipövningar. Planera handling, laga mat, betala räkningar, klippa gräs, besvara sms och mail, och så vidare. Tid att tänka på klimatet hade ja…