Fortsätt till huvudinnehåll

Sent ska syndaren vakna. Här är jag nu. Var är du?

Sent ska syndaren vakna. 

Här är jag nu.

Jag trodde att jag visste. Jag visste ingenting.

Visst kände jag till att klimatförändringarna är ett allvarligt hot mot mänskligheten. Jag hade gjort en del miljövänliga livsstilsval och betraktade mig själv som "upplyst". Det kändes bra. Samtidigt förlät jag ständigt mig själv för att jag fortsatte med andra vanor som inte är lika bra för miljön. Frekventa bilresor till sommarstugan. Inköp av nya kläder, inredning och leksaker - som jag hade kunnat avstå eller köpa begagnat, och så vidare.

Först nu – augusti 2018 – har jag greppat hur stor och akut faran med klimatförändringar är, hur mycket som redan har gått fel och hur mycket som måste ställas om – på väldigt kort tid. Först nu har jag - på riktigt - förstått att väldigt många, kanske de flesta, system, bekvämligheter och vanor som jag är van vid måste förändras eller avskaffas om vi ska ha en chans att begränsa uppvärmningen.

Vad som slutligen fick mig att ta in omfattningen av såväl faran som dess lösningar var ett antal artiklar om klimatförändringarna i Dagens Nyheter och framför allt en artikel av Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre, publicerad av Dagens Industri i maj 2017.

”Parisavtalet”, skriver Rockström, ”förbinder världen att hålla den globala uppvärmningen så långt under 2 grader som möjligt, med sikte på 1,5 grader. 2 grader är inte ett mål, det är en smärtgräns, där vi vet att vi får stora men förhoppningsvis hanterliga problem.” Redan nu är världen en grad varmare på grund av utsläpp orsakade av människan. Troligen har vi ”ytterligare en halv grad på gång då stor del av uppvärmningen har gömts undan i haven”.

För att världen ska ha en chans hålla uppvärmningen under 2 grader krävs det enligt Rockström att vi halverar utsläppen varje årtionde. Vi måste ”halvera de globala utsläppen från cirka 40 miljarder ton koldioxid per år 2020, till 20 miljarder ton 2030, för att ytterligare halveras till 10 miljarder ton 2040 och nå ned till 5 miljarder ton 2050”.

Ta ett djupt andetag.

Låt det sjunka in. Vi måste alltså hädanefter halvera hela mänsklighetens gemensamma utsläpp vart tionde år. För att alls ha en chans att begränsa uppvärmningen till en nivå som mänskligheten kan leva med.

Rockström beskriver också vad krävs för att lyckas med en sådan oerhörd minskning:
  1. "Vi måste böja den globala utsläppskurvan av koldioxid från fossila energikällor senast 2020 och sedan rusa ned för en kurva där vi minskar utsläppen med 6–7 procent per år, för att nå en fossilfri världsekonomi 2050–2060. Men detta räcker inte.
  2. Vi måste omvandla jordbruket från att vara världens enskilt största källa av växthusgaser till att bli en av världens största sänkor av växthusgaser. Men detta räcker inte.
  3. 
Vi måste sköta alla kvarvarande naturliga ekosystem så att de fortsätter att ta upp och lagra koldioxid. Men inte ens detta räcker.
  4. 
Vi måste börja investera i och skala upp teknologier för koldioxidavskiljning från kraftverk och genom biomassa. Detta måste ske fort.
Om vi – det vill säga jordens länder, industrier, jordbruk och befolkning tillsammans – lyckas med detta finns enligt Rockström en chans på 66 procent att vi lyckas hålla den globala uppvärmningen under smärtgränsen 2 grader. En ljuspunkt i mörkret är att mängden energi som produceras av sol- och vindkraft har ökat i snabb takt under tio år.

Men ändå.

Jag upprepar: Vi måste halvera hela mänsklighetens gemensamma utsläpp vart tionde år.

Det har hunnit gå 15 månader sedan Rockströms artikel publicerades. Än har jag inte märkt av någon dramatisk förändring. Värdefull tid rinner iväg medan utsläpp från fossila bränslen fortsätter att vara tillåten. Medan människor fortsätter att flyga för nöjes skull. Medan köttkonsumtionen firar triumfer på trendiga hamburger-restauranger. Medan politiker och företagsledare fortsätter att fatta beslut och debattera som om klimatåtgärder är något vi kan vänta med. Det kan vi inte.

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, skrev i Dagens Nyheter (180816): ”Kanske kommer man i framtiden att kalla utsläpp av koldioxid ett brott mot mänskligheten”. Den utsikten gjorde mig sömnlös. Men vaken!

I augusti 2018, efter en extremt varm sommar med bränder och torka som följd, insåg jag slutligen att den globala uppvärmningen är en enorm och akut fara för mänskligheten. Jag förstod, till sist, att faran inte ligger "i framtiden" - utan att vi befinner oss mitt i den framtid vi så länge har pratat om. Detta är en fasansfull insikt. Ångestframkallande och skräckinjagande. Närapå förlamande.

Men. Jag är förälder. Jag har två små barn.
Att ge upp är inte ett alternativ.

Istället har jag bestämt mig för att göra allt jag kan, i stort och smått, för att motverka det värsta tänkbara brottet mot mänskligheten: en förstörd framtid och en för evigt obeboelig värld.

Sent vaknade världens ledare, skriver Rockström. Och sent vaknade jag.

Sover du? 

Eller hör du mig?

Fint. Vi har mycket jobb att göra.

---

Den 9 september röstar jag på Miljöpartiet. Det enda partiet som förstår att ingenting är viktigare än minska utsläppen och begränsa uppvärmningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vi får ingen bättre väckarklocka än sommaren 2018

Kära medmänniska. Är du rädd? Jag är rädd. För tre månader sedan, i maj 2018, föddes vår dotter. I maj 2018 levde jag ännu med en återkommande vag oro för klimatförändringarna. De var något, visserligen mycket skrämmande, men avlägset. De hörde framtiden till. De skulle komma smygande, långsamt krypa sig närmare. De skulle kanske äga rum någon annanstans. Inte just precis här. Och definitivt inte nu! Trodde jag.

Redan i maj var det varmt. På BB gällde det att knipa ett bord i skuggan på balkongen vid matsalen. Att sitta med en nyfödd i det stekande solljuset var inte att tänka på. En vän påtalade redan då: det här är inte normalt, det här är klimatförändringar. Ändå ville jag inte förstå. Dessutom hade jag så mycket annat att tänka på. Ta hand om en liten bebis utan att försumma hennes storebror. Dricka mycket vatten, för amningens skull. Göra knipövningar. Planera handling, laga mat, betala räkningar, klippa gräs, besvara sms och mail, och så vidare. Tid att tänka på klimatet hade ja…

Låt oss fantisera om det hållbara samhället

Den senaste tidens nyheter och forskning om de pågående klimatförändringarna innehåller många fasansfulla framtidsscenarier. Själv hör jag till dem som utan problem kan föreställa sig hur livet skulle kunna te sig i en värld där klimat och väder inte lämpar sig för människor. Det är inga trevliga scener att somna till. Men. Fantasi kan också användas konstruktivt. Johan Rockström har sagt att det krävs visioner för att klara av omställningen till ett hållbart samhälle. Här kommer en.
Det är vår i luften. Om några veckor ska min dotter ta examen från grundskolan och det är mycket som behöver ordnas till dess. Idag ska vi beställa hennes kläder. Frukostgröten kallnar medan hon scrollar och scrollar bland olika tyger. Modellen har hon redan bestämt: en knälång klänning med tillhörande kavaj. Valet faller på ett blått tyg med små vita fyrkanter och skimrande lyster. Mycket elegant och tillverkat av återbrukade textilfibrer. Nu gäller det att beställa innan tyget tar slut. Hon räcker mi…