Fortsätt till huvudinnehåll

Låt oss fantisera om det hållbara samhället


Den senaste tidens nyheter och forskning om de pågående klimatförändringarna innehåller många fasansfulla framtidsscenarier. Själv hör jag till dem som utan problem kan föreställa sig hur livet skulle kunna te sig i en värld där klimat och väder inte lämpar sig för människor. Det är inga trevliga scener att somna till. Men. Fantasi kan också användas konstruktivt. Johan Rockström har sagt att det krävs visioner för att klara av omställningen till ett hållbart samhälle. Här kommer en.

Det är vår i luften. Om några veckor ska min dotter ta examen från grundskolan och det är mycket som behöver ordnas till dess. Idag ska vi beställa hennes kläder. Frukostgröten kallnar medan hon scrollar och scrollar bland olika tyger. Modellen har hon redan bestämt: en knälång klänning med tillhörande kavaj. Valet faller på ett blått tyg med små vita fyrkanter och skimrande lyster. Mycket elegant och tillverkat av återbrukade textilfibrer. Nu gäller det att beställa innan tyget tar slut. Hon räcker mig sin telefon och ställer sig upp med armarna stäckta rakt ut åt sidorna. Jag låter appen läsa av hennes mått och skicka dem till skrädderiet. Klart! Leverans på posten om två veckor

Ibland pratar vi om hur det var förr, när enorma mängder kläder syddes upp i ett fåtal storlekar för att sedan malas ner eller brännas upp om ingen ville köpa dem. Slöseriet var enormt. Passformen varierande eller usel för alla dem som vars kroppar inte var stöpta i någon av de mallar som marknaden bestämt sig för. Det låter så dumt! Hur kunde man gå med på det? undrar min dotter. Vi var vana och visste inget annat, säger jag.

Kan jag få bonusen till frisören? undrar dottern sedan. Det får hon. Under flera månader har familjen lyckats hålla sig en bra bit under sin tilldelade koldioxidpott och därmed samlat mängder med bonuspoäng som kan växlas in mot fossilfria tjänster, inträden, resor och aktiviteter. Sedan lagen om koldioxidmärkning kom är det bara att registrera de matvaror, kläder, möbler, bränslen och andra produkter man handlar med co2-appen, som omvandlar det utrymme som finns kvar i potten till bonuspoäng en gång i månaden. Ju mer co2-smart hushållet konsumerat, desto mer poäng att växla in. Det är klart att man kan strunta i att registrera sina köp – men då får man också betala sina bussresor och frisörbesök utan den statliga rabatten som bonusen innebär. Vanligtvis sparar vi familjens bonuspoäng till resor med kollektivtrafiken eller, om vi måste, lån av kommunala elbilar, men ibland unnar vi oss att växla in dem mot något annat, som hjälp att safta, konservera och sylta sådant som vi plockat i skogen och på vår kolonilott.

Se där. Några trevande idéer att diskutera vid fikabordet och i valstugorna. Inte som verklighetsflykt, men som språngbräda för en grön och hållbar politik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vi får ingen bättre väckarklocka än sommaren 2018

Kära medmänniska. Är du rädd? Jag är rädd. För tre månader sedan, i maj 2018, föddes vår dotter. I maj 2018 levde jag ännu med en återkommande vag oro för klimatförändringarna. De var något, visserligen mycket skrämmande, men avlägset. De hörde framtiden till. De skulle komma smygande, långsamt krypa sig närmare. De skulle kanske äga rum någon annanstans. Inte just precis här. Och definitivt inte nu! Trodde jag.

Redan i maj var det varmt. På BB gällde det att knipa ett bord i skuggan på balkongen vid matsalen. Att sitta med en nyfödd i det stekande solljuset var inte att tänka på. En vän påtalade redan då: det här är inte normalt, det här är klimatförändringar. Ändå ville jag inte förstå. Dessutom hade jag så mycket annat att tänka på. Ta hand om en liten bebis utan att försumma hennes storebror. Dricka mycket vatten, för amningens skull. Göra knipövningar. Planera handling, laga mat, betala räkningar, klippa gräs, besvara sms och mail, och så vidare. Tid att tänka på klimatet hade ja…

Sent ska syndaren vakna. Här är jag nu. Var är du?

Sent ska syndaren vakna. 

Här är jag nu.

Jag trodde att jag visste. Jag visste ingenting.

Visst kände jag till att klimatförändringarna är ett allvarligt hot mot mänskligheten. Jag hade gjort en del miljövänliga livsstilsval och betraktade mig själv som "upplyst". Det kändes bra. Samtidigt förlät jag ständigt mig själv för att jag fortsatte med andra vanor som inte är lika bra för miljön. Frekventa bilresor till sommarstugan. Inköp av nya kläder, inredning och leksaker - som jag hade kunnat avstå eller köpa begagnat, och så vidare.

Först nu – augusti 2018 – har jag greppat hur stor och akut faran med klimatförändringar är, hur mycket som redan har gått fel och hur mycket som måste ställas om – på väldigt kort tid. Först nu har jag - på riktigt - förstått att väldigt många, kanske de flesta, system, bekvämligheter och vanor som jag är van vid måste förändras eller avskaffas om vi ska ha en chans att begränsa uppvärmningen.

Vad som slutligen fick mig att ta in omfattningen…